Det här med att leva som "särbo", utan att vi vill det egentligen... gör sig påmint varenda dag när man ska gå och lägga sig... Den andra sidan av sängen som aldrig bäddas upp.. Man kastar bara överkastet över den sidan och så kryper man ner.... och tittar surt på den sidan som ekar tomt. Eller lägger ut armen och inser att det finns inget mysigt alls där, bara en hög med sängkläder som fortfarande luktar lite svagt av M som låg där för ett par dagar sen...
M borde va här varje dag.. han är skitbra på att bädda sängen med. Man hinner inte ens blinka utan att det är gjort. En sån karl bara måste man ju ha hemma hos sig...alltid ❥
❥ P
Hej, vad roligt att kika in till dig:)
SvaraRaderaMen förstår dig, skulle tycka det var jättetråkigt att inte få ha min sambo på en armslängds avstånd varje natt.. Så förstår du saknar!
Hoppas du har en mysig kväll! kram fredrika
Åh jag känner så väl igen det där! Har ni några planer på att flytta ihop? Jag förstår att det är mycket krångligare nu när ni har barn på varsitt håll, det är ju inte bara att packa ihop och flytta så som jag gjorde när jag lämnade Sthlm för att flytta till min gubbe. Önskar dig en fin fredag fina du! KRAM
SvaraRaderaTina... självklart är det något vi vill. Men som du skriver.. det är inte så enkelt när det är barn inblandade på varsitt håll. Vi vet faktiskt inte hur vi ska lösa det praktiskt. Men en vacker dag...... <3
RaderaFörstår verkligen din känsla, när Mr C är borta bara för några dagar är saknaden stor o känslan av att något fattas en finns där hela tiden. Glad att jag hittade hit till din mysiga blogg. Ha en skön helg. Kramisar Tina
SvaraRaderaHej Pernilla, jag känner igen det där. Lever också ofrivilligt särbo-deltidssambo sedan några år tillbaka och känner liknande rastlöshet som du beskriver. Men den som väntar på något gott, eller? :-)
SvaraRaderaKram Erika